Livet går varken upp eller ner. Lite krokigt framåt.

De senaste veckorna har fyllts med praktik i Örebro. Just nu sitter jag här i vår korridor och funderar på hur tiden kan gå så fort. Om 5 veckor kan det hända att jag ligger på en sandstrand i solen och istället funderar på hur i hela världen jag fick för mig att åka till Afrika utan någon jag känner. Men just nu är det något jag ser fram emot väldigt mycket. Jag har börjat käka Lariam (malariatabletter som ofta ger psykproblem) för att se hur ångestladdad jag blir. Än så länge drömmer jag lite spännande drömmar första natten efter jag tagit tabletten, i övrigt är det heelt lugnt. Skönt!

Än så länge verkar jag ha tagit sjumilakliv framåt i min karriär som blivande sjukgymnast. Otroligt vad man kan utvecklas så mycket bara av att träffa patienter. Skönt att det inte går bakåt ;-) Mina patienter knakar mer och mer, och ibland kan man ju undra hur folk behandlar sina kroppar när de låter som de gör bara man krossar deras ryggar lite. Men jag låter ju likadant...minst...

Vi får låna väldigt vackra cyklar av landstinget...

I övrigt, jag har ett enormt behov av musik just nu. Till min stora glädje hade min handledare förstått detta. Förra tisdagen när jag kom in på mitt kontor stod en akustisk stålsträngad gitarr och väntade på mig. Jag är inte otroligt bra på gitarr, men det är grymt bra substitut för pianot så länge. Tack tack :-)

En liten höstbild från min senaste Torsbytur... Me liiiike. Gräsmark är det iofs...