Värmländska visdomsord

Vägen ä aldri lång te nôn en töcker ôm

Kram :-)

Ibland känner jag för att bara få krama om någon som behöver en kram.
Ofta känner jag för att krama någon som kramas tillbaka.
Men just nu känner jag att jag bara behöver bli kramad...

Elias i full utstyrsel

Naaaw... Så harmlös i sina nya julklappar. Stövlarna han fick av mig på julafton sover han med, motorsågen vill han inte släppa ur sikte, och ByggareBob-hjälmen lämnar inte hans lilla huvud...
Gaaaaaah... Vem vill möta en sån kille i skogen?

He freaks out. No comments.

Jul hos Johanssons/Glimstrand

Jag, Daniel och Elias gick till missionskyrkan på morgonen för att höra julevangeliet och träffa lite folk. Sjöng ur psalmboken gjorde vi alla tre.
Ett försök till att samla mig, Hilma och Elias på samma bild...Elias är nyvaken och tittar på TV tillsammans med faster Rebecca...Elias försöker krama Hilma, men hon hade inte riktigt samma planer. Det var säkrast att ducka!Till allas förtjusning kom tomten även iår. Något längre och smalare än förra året, men oh så glada barnen blev. Elias fick en motorsåg. Av mig fick han ett par stövlar med traktorer på. Han tog på sig dem direkt :PMan kan nästan tycka att barnen är lite bortskämda, men köper vi "vuxna" inga julklappar till varandra så blir det nog så att barnen får desto mer. Men stövlarna var ju så oemotståndliga...

Många bilder med barn? Jo, men det var deras dag, vi andra orkade inte fira så mycket. Kalle Anka var inte lika roligt som vanligt, midnattsmässan var jag visserligen på, men ack så tröttsamt. Organisten kunde verkligen inte spela bra... Nåja, tack vare barnen så blev det ändå en ok dag, även om man blir ganska trött.

Intensiv dag :-)

06.00 Rebecca klättrar ur sängen hos familjen Danielsson för att duscha och så...

06.50 Herrn i huset kommer intraskandes i köket. Rebecca ska få skjuts. TACK!

07.45 Sitter på plats i tentasalen på Karlstads universitet...

Ja, jag skrev den iallafall. Det kändes riktigt bra. Eller ok iallafall. Jag gick åtminstone inte därifrån med sorgsen min! Neurobiologi är kanske inte så hemskt när man väl förstår vad det handlar om. Faktiskt ganska spännande att fortsätta bli förbluffad över hur komplex en människa är...

Tiden efter tentan hade jag bestämt skulle gå till en massa ta-igen-samtal- och träffar med vänner i stan. Besök hemma hos Kunzes (folkdansarna/musikerna) för en kopp té och snack... Sedan lunch med Charlie, träffa Erika på stan, en snabbfika med Frida, säga hej till ytterligare en bunt med kompisar som jag träffade ute, och en tur förbi Kicks och Ida. Skönt med en så välkänd stad där man kan stöta på kompisar som är ute och går.

Köpte mig äntligen en plattång, för jag tyckte att jag kunde vara värd det! Och en plattång är alltså inte en platt liten tång, utan en sådan man använder för att göra håret rakt;-)

Träffade sedan ytterligare en av mina extrafamiljer som jag skulle åka snålskjuts med hemåt :D Och nu sitter jag och är heeelt slut, tur att man inte har såna här intensiva dagar jämt!

Bilder från den senaste veckan

Lördag 16/12 Gospelkonsert med Mercy.

Grymt grymt! Mitt i allt det jobbiga så var det ändå skönt att få gå på en härlig konsert i Pingstkyrkan i Linköping. Mercy leds av samma person som Joyful Voice (JV) som jag är med i på Frälsis. De här är lite färre och rätt grymma! Vi fick såklart vara med och förhöja slutet av konserten då Mercy förstärktes av ca 50 JV:are :-)

Fredrik var på G ikväll kan man väl säga :-)

Back home in Torsby... Ivriga försök att plugga stördes ibland av Mozart som bara var tvungen att ligga I mina böcker.

Ja, han gillar visst det här..

Jag fick ändå njuta av lite värmländsk vinterträdgård genom fönstret när jag pluggade. Skönt att vara hemma. Även om det inte är snö så är det vitt! Imorgon är det tenta. Wish me luck.

Den senaste tiden...

Det sägs att blixten inte slår ner på samma ställe två gånger. Har någon hört något så dumt? Jag har väntat med att blogga ett tag, och jag kan säga att det som hänt den senaste tiden inte har uppmuntrat bloggandet direkt.

I slutet av november fick jag besök av min mor och hennes fästman Bertil. Hans son bor också i Linköping så det passade så fint att de kunde komma ner och hälsa på oss båda samtidigt. På lördagskvällen hade vi bokat bord på restaurangen Sangria för Emil hade nyligen fyllt 25 år. Vi satte oss ner, lyssnade till den vackra pianomusiken som spelades i bakgrunden. Var det live måntro? När vi suttit en liten stund och fått in menyerna spelades Värmlandsvisan. Vi njöt för fullt, för vad passar bättre när fyra värmlänningar ska äta en fin middag? Jag var förstås tvungen att kolla in om det var livemusik, vilket det var, och tacka pianisten för det vackra spelet.Svärdfisk till varmrätt och god glass med blåbär till efterätt. Riktigt lyxigt var det, och vi hade så trevligt tillsammans.

Bertil och Emil hemma i min soffa:

Men nu på Luciadagen när mamma åkte hem till Bertil så satt han bara där. Död i soffan. Nej, det fick inte vara sant. Men det var det. Lille Elias säger fortfarande att "Bertit sover". Han är två år och förstår mer än han borde. Så nu väntar ytterligare en jul som inte blir som "vanligt"...

Galet är det här, ofattbart, inte sant... ja, vad ska man göra nu? Trots att jag fick mycket stöd av vännerna i Linköping så orkade jag inte med att vara så långt bort, så jag drog hem till Torsby i söndags. Konstigt nog kunde jag fokusera på pluggandet hur bra som helst när jag kom hit, så det känns inte helt omöjligt inför tentan på fredag.

Jag ska faktiskt få göra tentan på distans på Karlstad Universitet. Toppen att det gick att ordna!!! Så nu blir det en lång tid i Torsby, skönt att få vara i Värmland!

Men jag tänker på Emil som nu är ensam utan mamma och pappa, utan nära släkt alls. Du finns i mina tankar vännen!

nyklippt

Well, inget radikalt direkt. Men gårdagens tragiska händelse (som jag berättar mer om senare) krävde att jag gjorde något vettigt. Så lite oplanerat hoppade jag in hos en nystartad salong med superrabatt för studenter. För 90 kr fick jag en liten uppfräschning... Platt, glansigt och kortare. Sen var det årets blåsigaste dag, så den vackra styligen höll tyvärr inte ända hem.
Slutsats av dagen:
- Rebecca ska skaffa plattång
- Rebecca ska aldrig mer fota sig själv efter ett dygn av konstant gråtande...iallafall inte osminkad.
- OM Rebecca skaffar sig en plattång kommer hon att bli beroende av den...